På väggen i köket satt den där den alltid suttit, almanackan. Det nya året har kommit och detta är just ett nytt år. Precis som att året har ändrats så behöver även almanackan ändras. Jag håller hela december månad i min hand och ser att luckorna efter jul är tomma. Dagarna i almanackan brukade aldrig vara tomma åtminstone inte under namnet Anette.

2a december, rutan är lika tom som de övriga rutorna efter julafton i almanackan. Men vad fylld den egentligen var. Jag hade varit i skolan och glatt skyndade jag hem på Gullrisgatan men där i dörren stod väskor packade i hallen. 

Hon skyllde på 40års krisen och det var de enda jag hann uppfatta innan jag stod själv i den tomma lilla hallen som det hade farit så många klagomål över.

Köpa ljus står det ifyllt på ruta 5. På söndagsmorgonen satt vi samlade runt bordet för första gången på mina 18 år och saknade en och det gjorde det även i ljusstaken, ljusstaken som alltid har sina 4 röda ljus ståendes i december månad. Där fanns bara 3 och det var precis var vi var, den ena mer uppbränd än oss andra.

Jag blickar över almanackan och ser en annan anteckning i marginalen. Det är en massa nummer men det är exakt 10 siffror långt och jag har ett fåtal meddelanden från detta nummer skickade till mig. Hur mår du? Detta är tomma ord, ord utan mening, utan förståelse och inte heller förlåtelse. Tårarna faller ner på skärmen och gör texten otydlig.

lördag 12, bak står det med stora bokstäver i hennes stressiga handstil. Vi stod i köket och knådade i den gyllengula degen med mjöliga händer. Degen har aldrig tidigare stött på dessa grövre händer det var något nytt. Doften som spred sig i huset var annorlunda, smaken av det gyllene brödet var annorlunda, morgonstund har guld i mun brukar man säga. Men det var allt annat än guld den morgonen, det var en stor gyllene degklump.

Julklappar står det stort över alla rutor vid dagarna innan Jesu födelse. Lappen med alla önskningar ligger fortfarande kvar på bordet bland massa reklam och tidningar. Jag minns allt jag skrev ner men önskan jag egentligen hade fanns inte med på den lappen och en önskan förblev det.

”Tomten finns inte” ändå dyker han upp samma månad samma datum år efter år. Mamma finns men ändå dök hon inte upp denna månad detta datum, julafton. Jag håller almanackan i min hand och kastar iväg det förflutna ett förflutet som alltid kommer att finnas där

Min novell, inte helt nöjd men den får vara såhär så länge..(skriven utifrån mig och mitt liv)